kan inte släppa dig, det enda jag tänker är att..
När jag och mina syskon var små brukade vår mamma berätta en saga för oss. Hon berättade för oss om en äng som fanns i himlen. Den var blomstrande vacker och full och liv. Vi har alla varsin egen äng att ta hand om där uppe, sa hon. Varje gång man var elak mot någon, ljög eller svor skulle en av alla de blomstrande blommor på ängen vissna och försvinna. Gjorde man däremot goda gärningar skulle solen skina på regndropparna som fallit och ängen skulle blomstra än mer och även växa sig större i storlek. På denna äng skulle alla som älskat varandra sedan återförenas, såväl människor som djur.
Jag funderar mycket över detta, även som äldre. Undrar om du vandrar på sin äng just nu, bland frodande växter och surrande bin - Jag tror det. Någon gång möts vi , precis som i sagan som kommer bli en verklighet ♥
